Ruby River´s Nemo

Nemo flyttade vid 5 månaders ålder till Katarina i Borås.
Katarina hade inte förväntat sig så mycket hund, och hon kände att
hon inte klarade av att hantera honom riktigt. Därför kom han tillbaka till oss ganska snart.

Vid dryga 6 månaders ålder fick han ett nytt hem. Jag trodde att det
skulle bli jättebra, eftersom den nya ägaren verkade ha mycket hundvana,
och hon var dessutom hundpsykolog. En som kan läsa hund tänker man ju då....

Under hela hösten fick jag endast rapporter om att det gick bra, förutom att
han drog väldigt mycket i kopplet, gärna ville jaga bilar, cyklar, bussar mm.

I slutet av november fick jag så ett telefonsamtal, som var chockerande.
Ägaren hade "gett upp", och undrade om hon skulle låta Nemo somna, eller om jag ville
köpa tillbaka honom. Ställd som jag blev visste jag inte riktigt vad jag skulle svara.
Ägaren var då på djursjukhuset. Hon hade beställt tid för undersökning av Nemo,
för att se om hans "beteende" kunde bero på att han var sjuk.
(Beteendet var då att ägaren, samt dennes vänner hade blivit attackerade och bitna av Nemo.)
Ny chock!! Nemo?? Som var så himla social, öppen och kontaktsökande som valp??
Varför hade jag inte blivit informerad om detta tidigare???
I alla fall så var tid beställd för ultraljud av magen. Ägaren skulle höra av sig till mig så fort
detta var klart. Det visade sig att han hade någon inflammation i tarmen, och som
följdsymptom på detta, var också prostatan något förstorad.
Medicin sattes in, många prover togs, och nu skulle man invänta dels resultat på
proverna, och dels hur han svarade på medicinen.
Vi bestämde att Nemo skulle stanna hos ägaren tills provsvaren kom, och att om läget
försämrades skulle hon höra av sig.
Jag fick ett sms efter någon vecka, att diarrén hade klingat av, och att han började stabiliseras i magen.
Skönt! tänkte jag....

Efter ytterligare ett par veckor, strax innan jul, kom det ett telefonsamtal igen....

Några dagar tidigare hade ägaren åter varit hos veterinären, för att Nemo var så dålig.
Han hade bitit ägaren, flera gånger, enligt denne, och var helt hopplös.....
Hon sa att de hade varit 4 personer för att hålla honom, för att sätta på munkorg.....
(På en valp....)
För att kunna undersöka honom, så hade de varit tvungna att ge honom lugnande.....och då dog han.....enligt ägaren.....
Av en olyckshändelse.....

Nu har jag fått journalkopian, och ägarens uppgifter om hur detta har gått till, stämmer
dåligt ihop med vad journalen säger...
Han dog inte av den lugnade sprutan, utan av avlivningssprutan....
Nemo blev 10 månader.
Vi saknar honom så.

Vill ni veta mer om detta ärende, kontakta mig privat.

Tillbaka